Tiden går och klockan slår nu är det snart inte vår. Jag det har värmt lite mycket den senaste tiden och jag har haft full rulle här hemma med att bygga. och passa jobbet samtidigt såklart. Haft besök av svärmor och hennes vän, besök av några fina kollegor från jobbet som har hjälpt lite - mycket till på gården.

Mera ljus och värme under dagarna har gjort att jag har haft mycket att se till ute.

Mitt mående är mycket svängande och faktiskt mest i den maniska sida av skalan än vad gott är. Ja där kommer mycket positiv energi från den sidan men det har alltid en pris som kommer efteråt. Medicinen har väl en påverkning men känner inte att den hjälper så mycket i dagsläget. Kan tycke att det är svårt att komma ner på kvällen. Har ofta behov av att vara sent uppe då jag vill vara ensam eller bara kunna varva ner långsamt. Så roligt tycker jag inte det är att ta sovmedicin men är lite tvungen då jag måste ha sömn innan nästa jobbdag.

I dag söndag har jag försökt att återhämta mig så gott jag kan, med inte att göra så mycket ändå kan det kändes som att jag är nedstämd och OFF.

Har varit på dessa cifre under denna period.

2,3,5,6,8 - skalan

God nattsömn kan ibland göra mycket för att börja om, vilket det har gjort för mig denna gången. Tänker att det är mera ett "normalt" läget som jag har upplevt här idag. Det går väl upp och ner för alla som i dag men inte som igår när känslorna var ut att pendla. Allt i allt en god dag tycker jag och jag vågar endast att bara att acceptera och njuta så länge det vara. Skulle jag välja är det sådan en dag som i dag jag önskar flera av faktiskt.

Saker som händer oväntat kan ibland vara svåra att hantera. Hade faktiskt en hyfsat bra dag och sen på morgon möte med mitt team skulle vi se en film som gjorde att jag ramlade i barndomens fula minnen. En film våld i nära relationer satta mig fullständigt ur av kurs som jag inte hade upplevt för. Alla känslor om ensamhet, hemligheter, avvaktande för inte att komma emellan för att sen att få stryk. Ja kort sagt allt skit som jag som vuxen har fått jobba med att hantera. Jag vill inte säga att dagen härefter blev kass men det gick fruktansvärt upp och ner som var jobbigt. Att pendla i sitt mående tar mycket på krafterna och tur att jag kunna jobba hemma dagen efter för att återhämta mig på något sätt. Det sitta kvar i kroppen länge och är ibland ganska svårt att acceptera. Förut har jag bara kört på och "glömt" vad som hände för att vara tappat för energi tre veckor senare.

Det är ofta att jag har mycket energi för en kort tid så som denna söndag då jag plötsligt får till mig att putsa fönster. Det flyter på bra och jag har upplevelsen av att det vanliga cirkus i skallen försvinner för en stund. Det känns bra och samtidig har jag i bakhuvudet tanken om att det snart släpper taget i mig denna maniska energi. Har lust till att göra saker där inte är bra för mig också vilket jag ofta känner i en sådant läget som nu. 

Det är väl så att jag nog har haft det så här i många år men aldrig vetat att det kanske hängde ihop med någon diagnos. Det har bara varit så och under många år har jag haft stora renoverings uppdrag där jag har kunnat komma av med al den energi. 

För det mesta är det väldig positivt att ha så mycket energi och jag är väldig modig under den tiden. På jobbet har jag ofta den attityd som gör att jag kan ta fall där är är komplexa. Det ska dock sägas att jag är mycket urladdad efter dessa samtalen och kontaktar, vilket kräver en hel del av mig. Jag har ofta upplevt att jag kan ha mycket cirkus i huvud innan mina samtalen och under möten  är jag 100% fokuserad. Efteråt kommer där inom kort tid cirkus igen och jag känner mig tappat för energi. Sen kan jag gå en liten tur och jag är laddad till nästa uppdrag. 

När man träffa folk i sin omgivning, på jobbet, skolan, grannar. Ofta bekände eller fok man har möt förut. Det är vanligt att när man hälsa på andra är det ofta med, "hur är det", "är det bra", "läget", "hur mår du". Det väl inte Så konstigt när man tänker över det och det är ganska lätt att bara göra det. Mera eller mindre som en reflex.

Det förväntas ofta att man mår bra eller allt är fint och det är det kanske också, men det man kanske inte tänker över är att man indirekt ställer krav om att personen ska känna efter det man frågar om. I mitt tillfälle kan detta krav ställa det till för mig, då jag försöker att bara hålla dagen ut på bästa sätt det går.

Några dagar säger jag direkt ut till den som frågor mig att det är skit, bara för att se hur de reagera, då jag misstänker personen inte är redo för någon svar.

Ett tips till att bemöta detta kan vara att bara säga "Hej, var gott att se dig" eller "go dag" brukar att vara nog. Kan du se att personen inte mår bra, säga "Hej, det ser ut som en skit dag i dag, hur kan jag hjälpa". För det mesta är et Hej nog och kan i vissa tillfälle reda liv.